Acts 5

Leggi questo capitolo con intenzione

Acts 5 shows the young church at its most fearful and its most fearless. Ananias and Sapphira sell a field, secretly keep part of the price, and present the rest as the whole; Peter names the lie as a lie to God, and each falls dead. Signs and wonders multiply, the sick are laid in the streets for Peter's shadow, and the Sadducees jail the apostles. An angel frees them by night and sends them back to preach. Before the Sanhedrin Peter says, "We must obey God rather than men." Gamaliel counsels patience: if this is from God you cannot stop it. The apostles are flogged, released, and go on teaching daily, rejoicing that they were counted worthy to suffer for the Name.

Apri commento del capitolo

Acts 5 opens with a lie and ends with a song. A couple named Ananias and Sapphira have watched Barnabas sell a field and lay the whole price at the apostles' feet, and they want the same admiration at a lower cost, so they sell a field, keep back part of the money, and present the rest as everything. Nobody made them sell it, Peter says; the lie is the thing, and it was told not to men but to God. Ananias drops dead. Three hours later his wife, given every chance to tell the truth, repeats the lie and dies too, and Luke reports, without softening it, that great fear came over the whole church. Then the chapter swings the other way. Signs and wonders, crowds carrying their sick into the streets so that even Peter's shadow might touch them, more believers every day, and the temple authorities so jealous that they lock the apostles up. An angel lets them out in the night and tells them to go back to the temple and keep preaching, which they do, so that when the council sends for its prisoners, the jail is locked, guarded, and empty, and the prisoners are teaching in the courtyard. Hauled before the Sanhedrin and told they had been ordered to stop, Peter gives the answer the church has kept ever since: we must obey God rather than men. The council would have killed them, but the great teacher Gamaliel talks them down; if this is human it will collapse on its own, and if it is from God you will only find yourselves fighting him. So they flog the apostles and let them go, and the apostles walk out rejoicing that they were considered worthy to be shamed for the Name, and go straight back to teaching.

Passi chiave

Acts 5:1-11 Acts 5:17-26 Acts 5:27-32 Acts 5:33-39 Acts 5:40-42 Acts 4:32-37

Historical and literary context

Luke's account of the Jerusalem church in the early 30s follows directly on the sharing of goods in chapter 4, where Barnabas sold a field and laid the money at the apostles' feet, which makes the deceit of Ananias and Sapphira a counterfeit of that generosity. The Sadducees, who controlled the temple and denied resurrection, had most to lose from preaching that Jesus was raised. Solomon's Colonnade was the covered walk on the east side of the temple courts. Gamaliel was the leading Pharisee teacher of his generation and, according to Acts 22, Paul's own teacher; the risings of Theudas and Judas the Galilean were recent memories of failed messianic movements. Flogging was the thirty-nine lashes of synagogue discipline.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 11 tell the deaths of Ananias and Sapphira and the fear that followed. Verses 12 to 16 summarize the signs, the growing numbers, and the healings, including Peter's shadow. Verses 17 to 26 narrate the arrest, the angel's release, the apostles back in the temple at dawn, and the officers' confusion. Verses 27 to 32 are the interrogation and Peter's answer, with its compact gospel: the God of our fathers raised Jesus whom you killed, exalted him as Prince and Savior, and gives repentance and forgiveness. Verses 33 to 39 are Gamaliel's intervention. Verses 40 to 42 are the flogging, the rejoicing, and the daily teaching.

Why this chapter matters

"We must obey God rather than men" has been the charter of Christian conscience against unjust authority from the martyrs to the confessing church, and Gamaliel's counsel, "if it is from God, you will not be able to stop them," has been quoted by every side in every religious dispute since. The story of Ananias and Sapphira is the church's standing warning about hypocrisy in giving and about lying to the Spirit, and the apostles' joy at being "counted worthy of suffering disgrace for the Name" set the pattern for how the church would understand persecution. Peter's shadow is the first hint of the healing power that would later attach to relics.

Interpretive tension to watch

The deaths of Ananias and Sapphira trouble readers who compare them with Jesus' patience toward sinners; whether Luke presents them as divine judgment, as a shock that revealed the seriousness of the Spirit's presence, or as a story about the founding moment of a community, is debated, and the text does not say that Peter willed their deaths. Gamaliel's speech mentions Theudas before Judas the Galilean, while Josephus places Theudas a decade after this scene, a chronological problem with several proposed solutions. The chapter's enthusiasm for signs and wonders, including a healing shadow, sits uneasily with some traditions' caution about the miraculous.

Domande per questo capitolo

Ananias and Sapphira were free to keep their money; their sin was pretending. Why does the chapter treat a lie about generosity as a lie to God?
"We must obey God rather than men." How do you tell the difference between that and simply doing what you want?
Gamaliel says time will show whether a movement is from God. Is that wisdom, or a way of avoiding a decision?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

Aggiungi alle note

1 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter. 3 Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? 4 Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom. 7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." 9 Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." 10 Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det. 12 Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem. 14 Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. 15 Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. 17 Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund 18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. 19 Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: 20 "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv!" 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa. När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna. 22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. 27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!" 29 Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. 31 Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom." 33 När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud." De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Trasforma la lettura in vero studio

Registrati per salvare versetti, prendere note e studiare con strumenti AI.

Registrati Accedi

Scegli il tuo prossimo passo dopo questo capitolo Continua a leggere, scegli un piano o continua a studiare con l'AI.

Leggi il prossimo capitolo Acts 6 in Svenska Folkbibeln.

Piani di lettura

Scegli un piano se vuoi trasformare questo capitolo in un'abitudine ripetibile.

Chiedi all’IA di questo capitolo

Continua con lo studio AI se il testo solleva domande o va più in profondità di una lettura.

Segui i temi che questo capitolo apre Argomenti correlati per le domande più ampie che questo capitolo potrebbe aver aperto.

Sfoglia tutti gli argomenti