Matthew 18

קרא את הפרק הזה בכוונה

Matthew 18 is Jesus's teaching on life inside the community of his followers, and it begins with a child. Asked who is greatest in the kingdom, Jesus sets a child among the disciples and says that entering the kingdom requires becoming like one. He warns of millstones for anyone who causes a little one to stumble, tells of a shepherd who leaves ninety-nine sheep for one, lays out how to confront a brother who sins, promises his presence where two or three gather, and, when Peter asks how often to forgive, answers with seventy-seven times and a parable about a servant forgiven an unpayable debt who would not forgive a small one.

פתח פירוש פרק

Matthew 18 answers a question the disciples keep asking in different forms: who is the greatest? Jesus answers by calling a child over and standing him in the middle of the group. Unless you turn and become like this, you will not even enter the kingdom, let alone rank in it. From that child the chapter never really moves away. The little ones must not be caused to stumble; better a millstone and the sea than that. The little ones must not be despised; their angels see the Father's face. When one of them wanders, the shepherd leaves the ninety-nine and goes after the one, because the Father is not willing that any of them perish. When one of them sins against you, go to him privately, then with witnesses, then before the church, and know that Christ himself is present where two or three gather in his name. Then Peter asks the question the whole chapter has been leading to: how many times must I forgive? Seven? Not seven, Jesus says, but seventy-seven, and tells a story to explain why. A servant who owed a king more than he could earn in a thousand lifetimes was forgiven everything, walked out, and seized a colleague by the throat over a few months' wages. The king's question is the chapter's question: should you not have had mercy, as I had on you?

קטעי מפתח

Matthew 18:1-6 Matthew 18:12-14 Matthew 18:15-20 Matthew 18:21-35 Deuteronomy 19:15

Historical and literary context

The chapter is the fourth of Matthew's five great teaching blocks, sometimes called the community discourse, given in Galilee before the final journey to Jerusalem. Children in the ancient world had no status, which is the point of Jesus's object lesson. The procedure for confronting a sinning brother draws on Deuteronomy 19 and its rule of two or three witnesses, and "tell it to the church" is one of only two uses of the word "church" in the Gospels. The ten thousand talents of the parable was an almost unimaginable sum, larger than the annual revenue of whole provinces, set against a hundred denarii, a few months' wages.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 5 answer the question of greatness with a child. Verses 6 to 9 warn against causing little ones to stumble and against the hand, foot, or eye that causes oneself to sin. Verse 10 speaks of the angels of the little ones. Verses 12 to 14 give the parable of the lost sheep, with the Father unwilling that any little one perish. Verses 15 to 20 lay out confrontation, witnesses, the church, binding and loosing, and Christ's presence among two or three. Verses 21 to 35 are Peter's question, the answer of seventy-seven times, and the parable of the unforgiving servant, ending with the warning that the Father will treat those who refuse to forgive from the heart the same way.

Why this chapter matters

Matthew 18 has shaped how churches handle greatness, sin, and forgiveness. Its picture of the child as the model of the kingdom reversed every ancient assumption about status. Its step-by-step process for a brother who sins, private confrontation, then witnesses, then the church, is the foundation of Christian practices of correction and reconciliation. "Where two or three gather together in My name, there am I with them" is among the most quoted promises of Jesus. And the parable of the unforgiving servant is the Bible's sharpest illustration of why forgiven people must forgive: the debt God cancels is beyond repayment, and the debts we hold against each other are small beside it.

Interpretive tension to watch

The chapter promises that whatever the church binds or looses on earth is bound or loosed in heaven, and that the Father grants what two agree to ask. Readers have taken these as sweeping guarantees or as promises tied to their context of reconciling a sinning brother. Likewise, the parable ends with the forgiven servant handed over to be tortured until he repays. Is God's forgiveness conditional on ours? The chapter's own logic suggests that refusing to forgive reveals a heart that never received forgiveness, rather than a bargain God revokes.

שאלות לפרק הזה

Jesus answers a question about greatness by placing a child in the middle. What about a child is he asking the disciples to become?
The process in verses 15 to 17 begins privately. Why might Jesus insist on that order, and what goes wrong when it is skipped?
The forgiven servant is choked by a debt of a few months' wages after being released from one of impossible size. Where does that proportion show up in your own grudges?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

הוספה להערות

1 I samma stund kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig. 6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. 7 Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8 Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna kvar och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att ha båda ögonen kvar och kastas i det brinnande Gehenna. 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Fars ansikte. 12 Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gick vilse? 13 Och om han finner det, jag säger er sanningen: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som aldrig gick vilse. 14 På samma sätt är det inte er himmelske Fars vilja att någon enda av dessa små ska gå förlorad. 15 Om din broder har syndat, så gå och ställ honom till svars enskilt, er emellan. Lyssnar han på dig så har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Och lyssnar han inte heller till församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och tullindrivare. 18 Jag säger er sanningen: Allt som ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som ni löser på jorden ska vara löst i himlen. 19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen. 20 För där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." 21 Då kom Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. 26 Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. 28 Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. 30 Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder."

הפוך קריאה ללימוד ממשי

הירשמו כדי לשמור פסוקים, לרשום הערות וללמוד עם כלי AI.

הרשמה התחברות

בחר את הצעד הבא אחרי הפרק הזה המשך לקרוא, בחר תכנית או המשך ללמוד עם AI.

קרא את הפרק הבא Matthew 19 in Svenska Folkbibeln.

תוכניות קריאה

בחר תכנית אם אתה רוצה להפוך את הפרק הזה להרגל קבוע.

שאל את הבינה המלאכותית על הפרק הזה

המשך עם לימוד AI אם הטקסט מעלה שאלות או דוחף יותר עמוק מקריאה אחת.

עקוב אחר הנושאים שהפרק הזה פותח מרכזי נושאים קשורים לשאלות הגדולות שהפרק הזה יכול לפתוח.

עיין בכל הנושאים