Acts 1

Lisez ce chapitre avec intention

Acts 1 is the bridge between the Gospel of Luke and the story of the church. Luke describes the forty days of appearances, the command to wait in Jerusalem for the promised Spirit, and the disciples' question about restoring the kingdom to Israel. Jesus redirects it: the timing is the Father's, but they will receive power and be his witnesses in Jerusalem, Judea, Samaria, and to the ends of the earth. He is taken up, two men in white promise he will return the same way, and the disciples go back to the upper room to pray with the women, Mary, and Jesus' brothers. Peter explains Judas's death from the Psalms, and the community chooses Matthias by lot to restore the Twelve.

Ouvrir le commentaire du chapitre

Acts 1 is the hinge on which the New Testament turns. Luke, writing again to Theophilus, picks up where his Gospel stopped: Jesus, risen, showing himself alive over forty days with proofs that convinced, teaching about the kingdom, and telling his disciples not to leave Jerusalem until the Father's promise arrived. They ask the question anyone would ask, whether this is the moment he restores the kingdom to Israel, and he neither says yes nor no. The times are not theirs to know. What is theirs is power, and a job: to be his witnesses in Jerusalem, then Judea and Samaria, then to the ends of the earth, a sentence that is the outline of the whole book that follows. Then he is lifted up, a cloud takes him, and the disciples are still staring at the sky when two men in white ask them why. He will come back the way he went. They walk the short Sabbath distance back into the city and climb to the upper room, and Luke lists who is there: the eleven, the women, Mary his mother, and his brothers, who had once tried to take him home as a madman and are now on their knees with the rest. Peter stands up in a room of about a hundred and twenty and does the first piece of church business, filling the place Judas left. Two men are proposed, the community prays that the Lord who knows every heart will choose, and the lot falls to Matthias. It is the last time the church casts lots. In the next chapter the Spirit comes, and it never needs to again.

Passages clés

Acts 1:1-5 Acts 1:6-8 Acts 1:9-11 Acts 1:12-14 Acts 1:15-26 Luke 24:44-53

Historical and literary context

Acts is the second volume of a two-part work addressed to Theophilus, perhaps a patron, written by the author of the third Gospel, traditionally Luke the physician and companion of Paul. The Mount of Olives lies just east of Jerusalem, a Sabbath day's journey, about two thousand cubits or under a kilometer, being the distance Jewish law allowed on the Sabbath. Casting lots to discern God's choice was ancient practice, used for the priestly duties and the division of the land; this is the last time the church does it, since the Spirit arrives in the next chapter. Peter quotes Psalms 69 and 109 for Judas. A gathering of about a hundred and twenty was a substantial community. Judas's field, Akeldama, was still pointed out in Jerusalem when Luke wrote.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 5 recap the Gospel, the forty days, the kingdom teaching, and the command to wait for the Spirit. Verses 6 to 8 give the question about Israel's kingdom and the answer that becomes the outline of the book. Verses 9 to 11 narrate the ascension and the angels' promise. Verses 12 to 14 describe the return to the upper room and the praying community, with the list of the eleven. Verses 15 to 22 are Peter's speech on Judas and the need for a replacement, with Luke's parenthesis on Judas's death. Verses 23 to 26 present the two candidates, the prayer, the lot, and Matthias's enrollment with the eleven.

Why this chapter matters

Verse 8 is the table of contents for the whole book of Acts, Jerusalem in chapters 1 to 7, Judea and Samaria in 8 to 12, the ends of the earth from 13 on, and it has been the charter of Christian mission ever since. The ascension, narrated only here in detail, entered the creeds and gave the church its picture of Christ reigning in heaven and returning as he left. "Why do you stand here looking into the sky?" is the classic rebuke to a faith that waits instead of witnessing. The community of verse 14, apostles, women, and Jesus' family praying together, is the first portrait of the church, and the presence of his brothers, who had not believed during his ministry, is its own quiet resurrection story.

Interpretive tension to watch

Luke's account of Judas falling headlong in a field he bought differs from Matthew's account of Judas hanging himself and the priests buying the field, and harmonizers have worked on the two for centuries. Matthias is never mentioned again, and some have asked whether the church acted too soon and Paul was the intended twelfth apostle; Luke shows no such doubt. The disciples' question about restoring the kingdom to Israel is not rejected, only its timing, which leaves open what Luke thought about Israel's future. And the forty days, the cloud, and the two men in white are told with such restraint that readers disagree about how literally the ascension is meant to be pictured.

Questions pour ce chapitre

The disciples ask about restoring the kingdom; Jesus answers with a mission. How do the two questions, "when will you fix things?" and "what should we do?", relate?
The angels ask why they are staring into the sky. What does waiting for Christ's return look like when it is done well?
Jesus' brothers, who once thought he was out of his mind, are in the upper room praying. What changed them?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

Ajouter aux notes

1 I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2 fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike. 4 Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. 5 Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande." 6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" 7 Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. 8 Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." 9 När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11 De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen." 12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. 13 När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. 14 Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder. 15 En av de dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: 16 "Bröder! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus. 17 Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. 18 För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. 19 Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern. 20 I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete. 21 Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss." 23 Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. 24 Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt 25 till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." 26 Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.

Transformez la lecture en véritable étude

Inscrivez-vous pour sauvegarder des versets, prendre des notes et étudier avec des outils IA.

Inscription Connexion

Choisissez votre prochaine étape après ce chapitre Continuez la lecture, choisissez un plan, ou continuez l'étude avec l'AI.

Lire le chapitre suivant Acts 2 in Svenska Folkbibeln.

Plans de lecture

Choisissez un plan si vous voulez transformer ce chapitre en habitude répétable.

Demander à l’IA à propos de ce chapitre

Continuez avec l'étude AI si le texte soulève des questions ou va plus loin qu'une simple lecture.

Suivre les thèmes que ce chapitre ouvre Centres thématiques connexes pour les questions plus larges que ce chapitre peut avoir ouvertes.

Parcourir tous les sujets