Romans 1

Lee este capítulo con intención

Romans 1 opens the most influential letter in Christian history. Paul introduces himself as a servant set apart for the gospel about God's Son, greets a church he did not found, and explains that he has long wanted to visit Rome. Then he states his theme: he is not ashamed of the gospel, because it is God's power for salvation to everyone who believes, revealing a righteousness that comes by faith. The rest of the chapter explains why that gospel is needed. God's wrath is revealed against people who suppress the truth visible in creation, exchange the Creator for idols, and are handed over to their own desires, ending in a catalogue of vices that runs from envy to disobedience to parents.

Abrir comentario del capítulo

Romans 1 is the doorway into a letter that has changed the course of history more than once, through Augustine, Luther, Wesley, and Barth, and the doorway is wide. Paul spends seven verses simply saying hello, because he is writing to a church he did not plant and wants them to know who he is: a servant, an apostle, set apart for a gospel that was promised long ago and concerns God's Son, David's descendant, declared Son of God with power by rising from the dead. He tells them he has prayed for them constantly and has been trying to come for years. Then he states, in two sentences, what the whole letter will unfold. He is not ashamed of the gospel, because it is the power of God for salvation to everyone who believes, Jew first and then Greek, and in it a righteousness from God is revealed, by faith from first to last, as Habakkuk said: the righteous will live by faith. The second half of the chapter is darker and is meant to be. Paul describes a humanity that knows God from the world he made and refuses to thank him, that swaps the glory of the immortal God for statues of men and birds and reptiles, and that is handed over, three times, to the consequences of its own choices. The list of vices at the end is long enough to include everyone, which is the point; chapter 2 will begin with "therefore you have no excuse, you who judge." The bad news is the setup for the good news of chapter 3.

Pasajes clave

Romans 1:1-7 Romans 1:16-17 Romans 1:18-25 Romans 1:26-32 Habakkuk 2:4 Romans 2:1-4

Historical and literary context

Paul wrote from Corinth around AD 57, dictating to Tertius, before carrying the Jerusalem collection east and hoping to go on to Spain by way of Rome. The Roman church had grown without an apostle, mostly in house churches. In AD 49 the emperor Claudius had expelled Jews from Rome, including Christian Jews such as Priscilla and Aquila; when they returned after his death in 54, they found congregations that had become largely Gentile. The letter's long argument about Jew and Gentile addresses that strain. Verses 18 to 32 draw on a Jewish critique of pagan idolatry familiar from the Wisdom of Solomon, which Paul will turn on his own people in chapter 2.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 7 are the greeting, expanded into a summary of the gospel: promised in Scripture, concerning the Son of David declared Son of God by the resurrection. Verses 8 to 15 give thanks for the Romans' faith and explain Paul's long-delayed visit and his obligation to preach to Greeks and non-Greeks alike. Verses 16 and 17 state the thesis, with the quotation from Habakkuk 2:4. Verses 18 to 23 describe the suppression of the truth known from creation and its exchange for images. Verses 24 to 32 record three times that God "gave them over," to impurity, to dishonorable passions, and to a depraved mind, and close with a list of vices.

Why this chapter matters

Verses 16 and 17 have been called the keystone of the letter and of Protestant theology; Luther described the phrase "the righteousness of God" as the gate through which he entered paradise once he understood it as a gift rather than a demand. Verse 20 is the classic text for natural revelation, the claim that creation itself leaves people without excuse. The threefold "God gave them over" describes judgment as abandonment to one's own choices rather than as external punishment, a picture that has shaped Christian thinking about sin ever since.

Interpretive tension to watch

Verses 26 and 27 are the New Testament's most discussed statement about same-sex relations, and readers disagree sharply about what Paul had in view and how it applies today. The passage's rhetorical shape matters for any reading: it builds a case against "them," the idolatrous pagan world, so that chapter 2 can spring the trap on anyone who judges, since "you who pass judgment do the same things." Whether "the righteousness of God" in verse 17 means God's own justice, the status he gives believers, or his saving action is a further debate that runs through the whole letter.

Preguntas para este capítulo

Paul says he is "not ashamed" of the gospel. What about the message might have been embarrassing in Rome, and what would it be today?
Verse 20 claims that creation makes God's power and nature plain. What can be known about God from the world, and what cannot?
Three times the chapter says God "gave them over." How is being left to your own desires a judgment?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

Añadir a notas

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7 Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. 8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9 Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10 i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12 alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min. 13 Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14 Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. 15 Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom. 16 Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. 18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar 23 och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 26 Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27 På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29 De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Convierte la lectura en estudio real

Regístrate para guardar versículos, tomar notas y estudiar con herramientas de IA.

Registrarse Iniciar Sesión

Elige tu próximo paso después de este capítulo Sigue leyendo, elige un plan o continúa estudiando con AI.

Leer el siguiente capítulo Romans 2 in Svenska Folkbibeln.

Planes de Lectura

Elige un plan si quieres convertir este capítulo en un hábito repetible.

Pregunta a la IA sobre este capítulo

Continúa con el estudio de AI si el texto genera preguntas o presiona más profundo que una lectura.

Sigue los temas que este capítulo abre Centros de temas relacionados para las preguntas más amplias que este capítulo puede haber abierto.

Explorar todos los temas