Ezekiel 23

Study commentary

Ask AI

Ezekiel 23 is an allegory of two sisters, Oholah and Oholibah, who stand for Samaria and Jerusalem. Both prostituted themselves in Egypt in their youth; Oholah then lusted after the Assyrians, and God handed her over to them, who stripped and killed her. Oholibah saw it and went further, chasing the Assyrians, then the Babylonians whose pictures on a wall aroused her, then Egypt again. So God will bring her lovers against her from every side to mutilate her, seize her children, and burn what is left; she will drink her sister's cup of ruin. The chapter closes with the charges against both, adultery, child sacrifice, and the profaning of God's sanctuary, and the sentence: a mob will stone and burn them, so that all women learn not to imitate them.

Read more

Ezekiel 23 is a chapter many Bibles print without comment and many readers skip, and it is meant to be unbearable. The prophet, living among the exiles in Babylon, tells the story of two sisters who were prostitutes from their youth in Egypt. Their names are Oholah and Oholibah, and the prophet leaves no doubt who they are: Samaria and Jerusalem, the two capitals of God's people. Oholah, the elder, threw herself at the Assyrian officers in their blue uniforms, and God let those very lovers strip and kill her, which is how Samaria fell in 722. Her sister watched and learned nothing. Oholibah wanted the Assyrians too, then saw pictures of Babylonian officers painted on a wall and sent for them, then, sickened by them, turned back to Egypt, the lover of her youth. Every one of these affairs is a treaty: Ezekiel sees Judah's century of playing the great powers against each other as a marriage betrayed again and again, because every alliance meant bowing to the ally's gods. So God will send the lovers back as executioners, and the sentence is described with a violence the prophet does not soften, ending with a cup, the same cup her sister drank, deep and wide and full of horror. In the last section the imagery gives way to a charge sheet: adultery, children burned as food for idols, and the sanctuary defiled on the same day. Under all of it is one sentence, the real accusation: you have forgotten me and thrown me behind your back.

Key passages

Ezekiel 23:1-4 Ezekiel 23:11-21 Ezekiel 23:22-35 Ezekiel 23:36-49 Ezekiel 16:1-14 Hosea 2:2-13

Historical and literary context

Ezekiel prophesied among the exiles in Babylon between 593 and 571 BC, and this oracle belongs to the years before Jerusalem's fall in 587. The sisters' names, roughly "her tent" and "my tent is in her," contrast the northern kingdom's self-made worship with the temple in Jerusalem. Samaria had courted Assyria and fallen to it in 722; Judah had wavered between Assyria, Babylon, and Egypt for a century, and Ezekiel reads every alliance as adultery, since treaties involved acknowledging the partner's gods. The wall paintings of Chaldean officers reflect Babylonian art. Child sacrifice to Molech in the Hinnom valley is documented by Jeremiah and Kings. The mutilation of noses and ears was a known ancient punishment for adultery.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 4 introduce the two sisters, their youth in Egypt, and their identities. Verses 5 to 10 tell Oholah's affair with Assyria and her destruction. Verses 11 to 21 tell Oholibah's worse career with Assyria, Babylon, and Egypt. Verses 22 to 35 pronounce her sentence: her lovers turned against her, the stripping, the mutilation, the cup of her sister, and the reason, "you have forgotten Me." Verses 36 to 45 restate the charges as a legal case: adultery, child sacrifice, defiling the sanctuary, and luring lovers from afar. Verses 46 to 49 give the final judgment by a mob, with the closing formula, "then you will know that I am the Lord GOD."

Why this chapter matters

The chapter, with its companion in Ezekiel 16 and Hosea 1 to 3, is the Bible's most extended use of marriage and adultery as a picture of the covenant and its betrayal, and it lies behind the New Testament's language of the church as bride and of friendship with the world as adultery. Its political theology, that trusting foreign powers is unfaithfulness to God, is the prophetic tradition at its sharpest. The line "you have forgotten Me and cast Me behind your back" names the root of the sin beneath all the imagery. The cup passed from sister to sister became the cup of wrath that Jesus asked to have taken from him.

Interpretive tension to watch

The chapter is the most sexually explicit in the Bible and describes violence against women in detail, and readers, especially in the last generation, have asked whether an allegory that pictures God's people as a woman to be stripped and mutilated can be read without harm; interpreters answer variously that the imagery is aimed at male political elites, that it reflects its culture's brutality, and that its shock is intentional. Ancient rabbis debated whether the chapter should be read in public at all. The historical detail, Oholibah turning from Babylon back to Egypt, corresponds to Zedekiah's revolt. And the chapter ends in judgment without the promise of restoration that Ezekiel 16 adds.

Questions for this chapter

  • Ezekiel treats political alliances as adultery against God. What do communities today trust instead of God, and what does that trust cost?
  • The root charge is "you have forgotten Me." How does forgetting God happen gradually, before any dramatic betrayal?
  • This chapter is deliberately shocking. What does it say about God that he uses such language about being betrayed?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

Add to Notes
1 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. 3 De bedrev otukt i Egypten, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. 4 Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Sa­maria och Oholiba för Jerusalem. 5 Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. 6 De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furs­tar, alla vackra unga män, ryttare till häst. 7 Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. 8 Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna, som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne. 9 Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. 10 De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de verkställde domen över henne. 11 Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. 12 Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. 13 Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg. 14 Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. 15 De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen. 16 Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. 17 Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. 18 Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. 19 Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, 20 och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. 21 Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm eftersom du hade så ungdomliga bröst. 22 Därför, du Oholiba, säger Herren Gud så: Se, jag ska egga upp dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag ska låta dem komma över dig från alla sidor, 23 Babels söner och alla kaldeer, folk från Pekod, Shoa och Koa och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. 24 De ska anfalla dig med vapen, vagnar, hjul och skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar ska de anfalla dig från alla sidor. Jag ska överlämna domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. 25 Jag ska låta min svartsjuka gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De ska skära av dig näsa och öron, och de som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig ska förtäras av eld. 26 De ska slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. 27 Så ska jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du ska inte mer lyfta din blick till dem och inte mer tänka på Egypten. 28 För så säger Herren Gud: Se, jag ska överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. 29 Med hat ska de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt du har skaffat dig. De ska lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd ska bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. 30 Detta ska man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. 31 Du gick på din systers väg. Därför ska jag i din hand sätta samma bägare som hon fick. 32 Så säger Herren Gud: Du ska dricka din systers bägare, så djup och så vid som den är, och den ska ge dig hån och förakt. Den rymmer mycket. 33 Du ska bli full av rus och bedrövelse, en fördärvets och förödelsens bägare är din syster Samarias bägare. 34 Du ska dricka den till sista droppen, även slicka dess skärvor, och du ska riva sönder dina bröst. För jag har talat, säger Herren Gud. 35 Därför säger Herren Gud så: Efter­som du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt. 36 Herren sade till mig: Människo­barn, vill du döma Ohola och Oho­liba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de ägnar sig åt. 37 För de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. 38 Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. 39 Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus. 40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Bud­bärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. 41 Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. 42 Sorglöst sorl hördes där­inne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckes-­bröder från öknen. Dessa satte arm­band på kvinnornas armar och prakt­fulla kronor på deras huvuden. 43 Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu ska de använda henne som en hora, just henne. 44 Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna. 45 Men rättfärdiga män ska döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som spiller blod, för horor är de, och de har blod på sina händer. 46 Så säger Herren Gud: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring. 47 Folksamlingen ska stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld. 48 Så ska jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte ägnar sig åt sådan skamlöshet som ni. 49 Man ska låta er skamlöshet komma över er, och ni ska få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni ska inse att jag är Herren Gud.”

Turn reading into real study

Sign up to bookmark verses, take notes, and study with AI-powered tools.

Sign Up Log In
Choose your next step after this chapter Keep reading, choose a plan, or keep studying with AI.
Read the next chapter Ezekiel 24 in Svenska Folkbibeln.

Reading Plans

Choose a plan if you want to turn this chapter into a repeatable habit.

Ask AI

Continue with AI study if the text raises questions or presses deeper than one reading.
Follow the themes this chapter opens Related topic hubs for the larger questions this chapter may have opened.
Browse all topics

Bible passages about suffering

A curated Bible hub for readers searching for suffering, endurance, comfort, discipline, and hope under pressure.

Bible passages about holiness

A curated Bible hub for readers searching for holiness, consecration, obedience, and life set apart for God.

Bible passages about hope

A curated Bible hub for readers searching for hope, endurance, resurrection certainty, and final restoration.

Bible passages about salvation

A curated Bible hub for readers searching for salvation, grace, new birth, rescue from sin, and life in Christ.