1 Corinthians 9

Study commentary

Ask AI

1 Corinthians 9 is Paul's defense of his freedom and his explanation of why he gives it up. He has every right to be supported by the churches he serves: soldiers are paid, the law forbids muzzling a threshing ox, temple priests eat from the altar, and the Lord commanded that preachers live from the gospel. Yet Paul has used none of these rights, working with his hands so that the gospel costs nothing. Preaching is not his boast but his obligation; his reward is to offer it free. He has made himself a slave to all, a Jew to Jews, weak to the weak, all things to all people to save some. The chapter ends with the runner and the boxer who discipline their bodies for an imperishable crown.

Read more

1 Corinthians 9 sounds at first like a man defending his expenses, and in a way it is. Some in Corinth had noticed that Paul refused their money, and had drawn conclusions: either he was not a real apostle, or he knew his work was not worth paying for. Paul answers with a barrage of questions. Am I not free? Am I not an apostle? Do soldiers pay their own way? Does a farmer not eat his own grapes? Does the law not say you may not muzzle the ox that treads the grain? Do the priests not eat from the altar? Did the Lord not say that those who preach should live from the preaching? Having established the right beyond argument, he says he has never used it and never will. He would rather die. Preaching is not something he can take credit for, since he is under orders, woe to me if I do not preach; the only thing left to boast about is giving it away for nothing. Then he explains a policy that has puzzled and inspired the church ever since. Free of everyone, he has made himself everyone's slave: a Jew among Jews, an outsider among outsiders, weak among the weak, all things to all people, to save some of them. The chapter ends at the games that Corinth hosted every other year. Everyone runs, one wins; the athletes train hard for a crown of leaves that will be brown in a week; we run for one that lasts. So Paul runs with purpose, boxes with aim, and keeps his own body in hand, so that the man who preached to others is not himself disqualified.

Key passages

1 Corinthians 9:1-14 1 Corinthians 9:15-18 1 Corinthians 9:19-23 1 Corinthians 9:24-27 Deuteronomy 25:4 Philippians 3:12-14

Historical and literary context

Paul wrote from Ephesus around AD 54 or 55. Traveling teachers in the Greek world were expected to accept fees or patronage, and Paul's refusal of Corinthian money, while he accepted gifts from Philippi, had become a point of suspicion, as if he did not consider himself a real apostle or was hiding something. He supported himself as a leatherworker, a low-status trade. "Cephas" is Peter, who traveled with his wife; "the Lord's brothers" include James. The command that preachers live from the gospel echoes Jesus' saying that the worker deserves his wages. Corinth hosted the Isthmian Games every two years, so the runner, the boxer, and the perishable crown of pine or celery leaves were local images.

How the chapter unfolds

Verses 1 to 6 assert Paul's apostleship and his rights to food, drink, a wife, and support. Verses 7 to 14 argue the right from common life, from the law of Moses on the ox, from the temple, and from the Lord's command. Verses 15 to 18 explain why he waives it: the gospel free of charge is his boast and reward, since preaching itself is compulsion. Verses 19 to 23 describe his adaptability, all things to all people, for the sake of the gospel. Verses 24 to 27 draw the athletic conclusion: run to win, train with discipline, do not be disqualified.

Why this chapter matters

"I have become all things to all people so that by all possible means I might save some" is the founding text of Christian mission strategy and of every argument for adapting the form of the message to its hearers. "Woe to me if I do not preach the gospel" has been the confession of preachers for two millennia, and verse 14 is the biblical basis for paying ministers. The runner and the imperishable crown gave Christian devotion its language of training, discipline, and finishing the race. Paul's example of waiving a right for the gospel's sake, which closes the argument about food offered to idols begun in chapter 8, is the classic case of freedom limited by love.

Interpretive tension to watch

"All things to all people" is easily read as a license for chameleon behavior, and interpreters stress the limits Paul himself states: he is under the law of Christ, and the goal is salvation, not approval. His refusal of support in Corinth while accepting it elsewhere was read by some as inconsistency, and 2 Corinthians shows the accusation stuck. Verse 27, "I myself will not be disqualified," raises the question of whether Paul thought he could lose his salvation, or only his usefulness or reward; the traditions divide. And his reading of the muzzled ox, "Is it about oxen that God is concerned?", is an early example of typological interpretation that some find strained.

Questions for this chapter

  • Paul had a right to be paid and chose not to use it. What right of yours might the gospel ask you to lay down?
  • "All things to all people" has limits. How do you adapt to the people you want to reach without losing what you are trying to give them?
  • Athletes train for a crown that withers. What would training look like for the crown that does not?

Study with context

Use this as a chapter guide, then press deeper into the text itself. The goal is to slow down observation, notice structure, and ask better questions before jumping to conclusions.

Add to Notes
1 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? 2 Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren. 3 Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: 4 Har inte vi rätt till mat och dryck? 5 Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? 6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? 7 Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? 8 Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? 9 Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? 10 Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. 11 När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? 12 Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium. 13 Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? 14 Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. 15 Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. 16 Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! 17 Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. 18 Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig. 19 Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. 20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. 22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. 23 Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det. 24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.

Turn reading into real study

Sign up to bookmark verses, take notes, and study with AI-powered tools.

Sign Up Log In
Choose your next step after this chapter Keep reading, choose a plan, or keep studying with AI.
Read the next chapter 1 Corinthians 10 in Svenska Folkbibeln.

Reading Plans

Choose a plan if you want to turn this chapter into a repeatable habit.

Ask AI

Continue with AI study if the text raises questions or presses deeper than one reading.
Follow the themes this chapter opens Related topic hubs for the larger questions this chapter may have opened.
Browse all topics

Bible passages about faith

A curated study hub for readers searching for faith, trust, assurance, and living dependence on God.

Bible passages about holiness

A curated Bible hub for readers searching for holiness, consecration, obedience, and life set apart for God.

Bible passages about identity

A curated Bible hub for readers searching for identity, belonging, adoption, purpose, and new life in Christ.

Bible passages about salvation

A curated Bible hub for readers searching for salvation, grace, new birth, rescue from sin, and life in Christ.